Tillbaka vid början

Nu har jag snart gjort mitt "Ett år vid 71 nord" Men detta blir slett ingen sammanfattning av det gångna året, detta får jag ta o göra när det riktiga mörkret har kommit, då man faktiskt har massa tid. Istället kör jag på som vanligt med fragmentariska inlägg hög o lågt. Små nedslag här o där, när jag har nått att skriva om eller snarare lusten och tiden... Hur som helst. Sedan början av oktober har jag sysslat med sånt som vanligt folk gör, arbetat, tyvärr inte i ateljén. Förutom konstnär har jag en bakgrund som hantverkare, mycket med husbyggen senaste åren, ca halva året som konstnär o halva som snickare har det sett ut förr. Så nu var tiden inne att växla från glidare till knegare. I början av månaden gick det fint att komma ut någon timme före eller efter arbetet. Det var vid ett sådant tillfälle jag hade den dryga skulkaren som jag inte riktigt kommit över än. Skit samma vad för art det var, för det visar än en gång hur giftiga dessa marker är. Mina små turer har direkt inte gett någon stänkare, mest lite småkul arter på Finnmarks-listan. Fågelmässigt är det självklart rätt tomt i markerna nu. Allt i tättingväg som inte är gråsparv och kjöttmes(talgoxe) kan och är något ovanligt.

Den gångna helgen har jag haft min storasyster, Elin, på besök här upp. Hon var sannerligen glad över att komma upp till det lugn o stillheten som råder här. Nnyfångad kungskrabba, torsk och hjortron var något av dom lokala specialiteter hon fick frossa på. Årets sista solljus, snöfall och norrsken pricka hon även det in. Vi fick en fantastiskt kväll, eller snarare eftermiddag ute vid Slettnes med vindstilla, kallt och klart väder. Med norrsken över halva himlavalvet. Hennes första norrsken. 

försök till montage av 6 bilder i en...

 Igår skulle hon åka hem o jag körde henne till flyget från Lakselv 25mil bort. Men strax innan vi körde tog jag en runda med hunden. Det hade nästan börjat ljusna då vid 08. Precis innan jag vände o gick tillbaka kom en liten sparv flygande med ett intensivt "tick"ande. AaaahNej, inte nu, ingen kikare, tid att passa, skit också! Får hoppas den är kvar imorgon...Som tur var är den det idag. Fågeln hade dessutom förstånd nog att flyga upp och sätta sig vid fågelmatningen hos Bölga o Kåre. Jag skulle dit och arbeta och tänkte leta efter fågeln senare då jag hörde den locka under matningen. Bara att springa in och ställa sig vid fönstret med kikare. Ganska snabbt hoppa en läcker dvärgsparv fram.

Bilderna tagna några timmar senare när det ljusnat.

 Eftersom jag varit dålig  uppdaterare nu när jag arbetat bjuder jag nedan  på lite gott o blandat bilder från senaste tiden; 

svarthätta, Mehamn

här utklädd till hane

alkekungar

kustlabb

alkor

fortfarande mycket gulls kvar, ett par hundra, upp till 1500 grå o havstrut plus 5-15vittrutar

Små fåglar bland stora vågor

En kraftig nordlig vind piskade upp havet till idag. Brotten ute vid Flintudden, Gamvik är alltid vackra vid denna vindriktning. Idag var absolut inget undantag. Häftigt med dessa 10meters vågor som skjuter upp vattenpelare säkert 20-25m upp. Lite mer problematiskt blir det om man ska få syn på små havsfåglar i allt kaos av skum och vågor. Men oerhört vackert är det.

Placera mig efter en stund istället ute på kajen i hamnen, lite mindre inferno på sjön från den platsen. En del alkekung kom farandes lite här o där, imponerande att dom faktiskt klarar av att flyga i rakt motvind, 20m/s N, som mätaren låg på nästan hela dagen. Rätt vad det var så upptäckte jag att jag hade fint besök av en brednäbbad simsnäppa som sökt lä på samma plats som jag. Ytterligare 2 fåglar kom jag att upptäckta bland vågorna senare. 

Brednäsan

En av dom 2 sträckande brednäsorna

Lille alkeknugen

Går in för landning

1k vitnäsa, mumma!

Ejdrar av rasen borealis skulle jag tro.

                   Kanske inte någon superdag rent sträckmässigt men vad gör det, bara man ser något. Det räcker länge med dom trutar o måsar som kajkar runt bland vågor o skum. Dessutom har vittrutarna så sakta ökat i antalet. Uppskattningsvis ca 15-20st idag. Skönast idag var nog den unga vitnäbbade islom som kom flygande rakt mot mig. När den bara var en 100-150m från mig kraschlanda den studsandes bland vågorna. Ingen 10-poängar i landning direkt.

Korparna roffar åt sig på standen. Här med en sjöstjärna..

...som ska gömmas här.

Utsikten från bilen som fungerar som mitt mobila vindskydd.

  

Nära, men ingen cigarr

Igår hade jag den mest frustrerande fågelobservationer jag varit med om. Under eftermiddagen var jag en tur ut mot Slettnes och på vägen hem stanna jag till vid Elvevågen. Ett bra ställe för att se småfågel. Efter bara några tiotal meter stötte jag en småfågel från ett litet buskage. Den landa i ett annat “litet” videbuskage. Såg ut som typ en sångare av något slag, oj då! Smög fram mot den men kunde inget se, lite närmare, inget. Lite till, då flög den upp från marken nära snåret och till nästa snår. Nu har jag dig! Men inget händer. Går lite närmare, inget. Lite till, inget. Ända fram, Tomt. Va i helvete? Efter några varv runt omkring lyfter den igen och landar i ännu ett liter snår. Men samma visa gång på gång. Den måste ha smugit och sprungit på marken dold för mig. Mörkret föll och snön yrde men jag fortsatte jobba på den i lugnt tempo. Men när en och en halv timme gått utan att jag sett den bättre än snabba korta flykter säkert 10 ggr fick jag ge upp. För mycket snö och nästan helt mörkt. BULL! Det ända jag kunde säga att den var rätt färglös brun/ljus och i storlek som en sångare eller mindre piplärka. Fast med så snabba obsar utan kikare i skymning och snöfall är det svårt att ens spekulera i artgrupp. Det kan kvitta för alla sångare, piplärkor och andra mindre tättingar som har detta beteende i mitten av oktober är riktigt riktigt “hot stuff”. Flera arter sibiriska riktigt ovanliga fåglar beter sig precis såhär. Jag kan inget att annat än tycka att rent fysiskt ska man ska inte kunna se en fågel landa i ett litet snår som är omgärdat av snö, ha ögon på snåret hela tiden som man smyger sig på, för att till slut konstater att där fanns inget fågel! Men på något mirakulöst sätt lyckades denna fågel göra just det. Oerhört frustrerande. Efter en stjärnklar kall natt kunde jag idag rätt säkert säga att den dragit vidare. För där var banne mej inget alls på platsen under morgonen. Bara att försöka glömma och gå vidare...

En annan obtoberskulkare i elvevågen, ärtsångare, rastillhörighet svårare.

Jag har egentligen ingen anledning att klaga. För utdelningen i höst har varit över förväntan. Ett minne som nyss etsat sig fast var från början av oktober, då jag under 4 dagar äntligen fick studera och njuta av en sibirisk piplärka. Vilken skönhet! Alla fåglar jag sett förr i Sverige, Norge, Tyskland och Färöarna har varit sekundsnabba möten. Så att ha en snäll fågel i tången framför en var som att se en ny art.

Sibirisk piplärka

Flera djupa lågtryck har rullat över och förbi vilket inneburit kraftiga vindar, stormiga hav och mycket fågel. Efter att ett flera dagar långt lågtryck med N-NV stormbyar passerat, passa mycket sjöfågel på att flyga västerut. Hela 211 vitnäbbad islom passerar på ett par timmar. Hano som är uppe över veckan räkna ytterligare ett 50tal efter jag mot min vilja tvingades köra och göra ärende kl 10:30. Så minst 260 djur sträckte förbi den 14 oktober. Detta är en siffra i klass med, eller till och med bättre än, första halvan av maj då många sträckskådare vallfärdar hit för att uppleva denna tundrans gigant.

Inte bästa fotoavståndet, men när det kommer 8-10-11-7-flockar av vitnäbbad islom i sommardräkt är det magiskt

Oktober här uppe har mycket att erbjuda med andra ord! Och då är vi bara halvvägs. Men nu har solen börjat försvinna i en alldeles för hög fart. Idag ljusnade det strax efter halv 8 och mörknade vid 16 och värre blir det dag för dag. Men icke att deppa för det. Massa snö har kommit och norrskenet sprakar nästan varje kväll. Mitt år här uppe är snart tillbaka i det läge jag starta året med…

kungen är tillbaka, vittrut

Gamviks gatuhundar